Upper Crossed Syndrome som definierats av forskaren Vladimir Janda beskriver problemet med felaktig hållning eller dysfunktion i halsryggen och bröstryggen. Vid UCS är vissa muskler förkortade medans andra är försvagade. Janda beskriver hur detta skapar ett mönster av obalanser från atlanto-occipitalleden (mellan skallen och atlaskotan) och nedåt.

Lower Crossed Syndrome beskriver istället felaktig hållning i ländryggen. LCS skapar dysfunktion särskilt vid L4-L5 och L5-S1-segmenten, SI-fog och höftleden.

Behandlingsstrategi
Man kan sammanfatta Vladimir Jandas strategi för behandling av Upper & Lower Crossed Syndrome med följande punkter:
- Se över arbetsmiljö/ergonomi för att minska den negativa påverkan det kan ha på kroppshållningen.
- Återställ muskelbalansen.
Normal muskeltonus måste återställas kring lederna. Här kan djupgående myofasciell behandling hos en kroppsterapeut vara bra.
Hypertoniska (korta/spända) antagonistmuskler kan inhibera sin antagonist reflexmässigt. Koordinerad muskelfunktion är viktigare än musklernas absoluta styrka. Den starkaste muskeln är inte funktionell om den inte kan kontrahera snabbt och i samordning med andra muskler. Därför är det bättre med funktionell träning än isolerad styrketräning. - När muskelbalans skapats är det viktigt med träning av proprioceptionen genom sensorimotorisk träning. På enkel svenska balansträning. Gärna träning med balansplatta, balansboll/gymboll och likande.
- Det är också viktigt med uthålligheten i samordnade rörelsemönster. När man blir trött och tappar sin upprätta hållning så börjar kroppen kompensera i andra delar. Dåliga mönster skapas. Uthålligheten är därför viktigare än den absoluta maxstyrkan. Övningar på låg intensitet under längre tid är därför bättre. Det handlar om billig träning som man utföra hemma med bland annat gummiband, balansplatta, balansboll/pilatesboll/gymboll.